Om att inta enskild ställning och att ta enskild ställning.

[Kåserivarning]

Här mina vänner, följer en berättelse om att man som fanatisk individualist, kan skapa utrymme för sig själv att ta enskild ställning:

  • Även i en miljö som normalt kräver att man intar enskild ställning
Den modernare varianten

Så sent som 1976 då jag gjorde min militärtjänstgöring, blev jag kallad till ett event: Krigsmans erinran. Vid det tillfället uppmanades vi med hjälp av kommandot ”giv akt!” att inta enskild ställning. Det kommandot ges endast i undantagsfall till en enskild person. Oftast avser det en kollektiv handling. Att en trupp tillsammans intar enskild ställning. Avsikten är att varje individ i kollektivet ska rikta sin uppmärksamhet mot den som givit kommandot och invänta order för att i förlängningen kollektivt utföra dem.

Det vill säga allt annat än att ta enskild ställning.

Men åter till eventet: Trots att jag lydigt följde instruktionen ovan, är min minnesbild av det rätt dunkel så här några decennier senare. Det jag är säker på, är att jag blev kallad till just ”krigsmans erinran” och inte den modernare varianten ”soldaterinran”. Eftersom jag inte minns något annat, kan jag inte garantera att jag fick uppmaning att ”troget tjäna vår herre, honungen och fostervattnet” som i den gamla versionen. Det kan ju varit så att min närmaste chef var litet gammalmodig och inte velat använda nya begrepp. Precis som jag, som vägrar kalla folkpartiet för något annat än folkpartiet.

Krigsmans erinran

Till allas stora glädje har utvecklingen gått framåt. Och idag får de som till skillnad mot oss 1976 är på plats helt frivilligt, höra det här:

Soldaterinran
Ett klart framsteg

Redan något år innan dess, blev jag kallad till ett annat event: Mönstring. Det gick ut på att mäta & väga för att kunna bedöma min stridsduglighet och därmed utröna vilken lämplig plats jag skulle kunna tjäna gud, konungen och fosterlandet bäst på, i vår försvarsmakt.

Då jag redan tillbringat några år i arbetslivet, hade jag hunnit skapa metoder för att på bästa sätt undvika att behöva följa de rigida regler, som de flesta andra säger sig inte ha annat val än att följa.

En bra metod, som jag nu ska avslöja för er, mina vänner är att:

  • När Du halkar in i en organisation. På ett bananskal. Se då alltid till att ta reda på vad som anses vara den viktigaste spetskompetensen och som anses vara väsentlig för organisationens fortlevnad: Och se till att bli ämla bra på just det.

För mig har det under alla år givit mig chansen att sno åt mig så mycket frihet som är möjligt, inom ramen för organisationen ifråga och jag slipper oftast följa rigida regler.

Till exempel kan jag idag, komma till en kund, klädd som en luffare, med otvättat hår och ändå behandlas med respekt som en guru. Det ni ungdj*vlar. Det är frihet! Och av frihet, mår människan bra 🙂

Så. När jag efter ett klantigt försök att missleda den brännvinspsykolog, som inte fått något annat knäck än att vid mönstringen bedöma min mentala förmåga och lämplighet, med uttalandet: ” Jag är inte lämplig här. Jag kan inte ta emot order!” – Fick veta att jag inte bara var uttagen till tjänstgöring utan också var uttagen till befälsutbildning. Krävdes en snabbt utarbetad strategi, för att inte gå under i kollektivet.

Då jag lyckligtvis även nämnt att jag ”är mycket intresserad av teknik”, placerades jag vid det fina signalregementet i Uppsala. Och då blev det litet lättare.

Efter att utbildningen löpt ett tag insåg jag att den bästa position jag, som icke stamanställd, kunde uppnå var den som biträdande sambandsdriftledare. Att det fanns såna i den då moderna organisation 77, som jag utbildades för: Är troligen ingen militär hemlighet idag. Uppgiften var ju att säkra och samordna sambandet vid en fördelningsstab. Och av vad jag kunnat läsa mig till i tidningarna, finns det inte nog med personal för att bemanna det antal divisioner som krävs för att det ska finnas behov av en sådan 😉

Så jag fick sitta (och oftast även sova) i värmen i en byggbodsliknade kabin på ett lastbilsflak, då mina kollegor fick tälta och leka krig i den djupa snön vintern -76/77. Och den var faktiskt inte speciellt varm.

Så mitt råd till er alla ungdomar där ute

  • Tänk över hur viktig den frihet, som Du kan korpa åt Dig i det kontext Du befinner Dig, är för just Dig.
  • Väg det mot den ansträngning som krävs för att uppnå den.

Jag känner inte till några andra, lättsammare metoder: -Än den som redovisas ovan.

Soldaterinran

” Du har nu påbörjat din militära utbildning och är en del av Försvarsmakten. Jag erinrar dig om vad detta innebär.

Det svenska försvaret garanterar Sveriges oberoende och fred. Det ska värna vår demokrati, vår självständighet och vår frihet att själva utforma vår rättsordning och vår kultur. Genom att hjälpa andra länder och deras medborgare bidrar vi till fred, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i vår omvärld. Samtidigt främjar vi vår egen säkerhet.

Du tillhör nu Försvarsmaktens personal och du utgör därmed del av dess viktigaste resurs. Det är på oss som Försvarsmaktens förmåga slutligen beror. Om vi blir angripna ska vi och övriga invånare tillsammans och med våra gemensamma krafter med alla medel försvara vårt land och vår frihet. När vi tjänstgör utomlands är vi representanter för Sverige med det ansvar som detta innebär. Vi ska alltid göra vårt yttersta, oavsett uppgift och vårt handlande ska präglas av de värderingar som vi är satta att försvara.

Som soldat i Försvarsmakten är du utvald att försvara vårt land och att tjäna freden. Situationer kan uppstå då det är på dig allting hänger. Att du har tillgodogjort dig din utbildning och har förmåga och vilja att utföra dina uppgifter är avgörande. Du ska ta ansvar för ditt handlande och vara ett föredöme för andra. Inom Försvarsmakten kommer du alltid att vara del av en grupp. Gruppens styrka är avgörande för vår förmåga att utföra de uppgifter som åligger oss. Du ska främja sammanhållning och god anda och vara ett stöd för dina kamrater. Kränkande behandling ska alltid motverkas och respekten för de mänskliga rättigheterna upprätthållas.

Din insats är viktig och den behövs för Sverige. Jag välkomnar dig till Försvarsmakten.”

Krigsmans erinran

– Ur Soldatinstruktion för infanteriet, 1942.

” Krigsman skall frukta Gud och vara Konungen huld och trogen. Han skall med nit och trohet uppfylla alla de plikter, honom i tjänsten åläggas, samvetsgrant och efter bästa förmåga verkställa mottagna befallningar och föreskrifter samt vid alla tillfällen iakttaga ett värdigt och rättskaffens uppförande. Hans oavlåtliga strävan skall vara att väl bereda sig för krigets värv. Vid ofred skall han mot rikets fiender sig städse manligen och väl förhålla samt med liv och blod Konung och Fädernesland försvara. ”

Spaning – Automatisering

Utvecklingen går framåt med stormsteg. Utopin om en arbetsfri tillvaro är inte lika mycket utopi som för ett halvt sekel sedan. Visst visionärer och vissa framkantsyrken kommer per definition alltid att finnas kvar, men vilka de är kommer ständigt att förändras. Men med de yrkenas karaktär som grund kan man stilla undra om det behovet behöver täckas av lönearbete. Om det är ett troligt scenario måste det till en offensiv linje för att finansiera huvuddelen av alla människors uppehälle och vår gemensamma sektor.

Hur fördelar vi det värde, som genereras av automatisering när värdet av arbete kommer att minska över tid?

Att se över det system vi har att ta in pengar för att finansiera det vi utnyttjar gemensamt och den metod vi använder oss av idag är ”skatter”, som ju är ett fult ord man knappt vågar använda.

Det är en defensiv och kortsiktig, linje att hantera effekterna av den utveckling vi redan ser och även ser framöver, genom att uppvärdera arbetets andel av mervärdet, genom lönehöjningar i de sektorer som just nu är bristyrken. Det kommer att naturligt fungera allt sämre över tid. Speciellt som arbetstagarna blir allt sämre på att gå samman.

Det täcker inte heller att få andel av mervärdet i helt automatiserade flöden. Något som alla som investerar kapital förmodligen kommer att prioritera med nuvarande skattesystem.

Jag tror på en offensiv metod som princip. Andra är duktigare på att formulera detaljer och politiskt möjlig tågordning/hastighet än jag. Men jag skulle bli ämla glad om jag fick delta i en diskussion om hur man skulle kunna förverkliga en sådan

[Ovanstående är en sammanställning av mina kommentarer idag i en tråd som delvis handlade om ämnet. Texten kommer att uppdateras löpande. Senaste uppdatering 2019-03-13]

Paketerad kunskap

Nespressometoden

En vän beskrev Nespressometoden, som just det. Den som köper en maskin och kapslar, köper inte bara det:

Utan hen köper också ”baristakunskap”: Att slippa bekymra sig om hur man maler till rätt kornstorlek, packar kaffet lagom hårt ,optimalt vattentryck/temperatur , mm.

Alltså kunskap paketerat som en produkt som är lätt att beskriva, har ett fast pris och då sänker ribban för köpbeslut.

Det är något att tänka på, för er som har ett sortiment varor och/eller tjänster.

  • Se över ert sortiment av varor/tjänster med fräscha ögon. Värdera kunskapsinehåll.
  • Om det inte redan är definierade produkter: Tänk efter om det ”går att paketera hela klabbet’,definiera ett fast pris och marknadsför mot lämplig målgrupp i relevanta kanaler.

De av er som är övertygade om att just era tjänster är sådana som inte går att paketera: I er afffärside kanske det är inbyggt att ni prioriterar att tjänsterna ska vara så flexibla för att vara attraktiva för er målgrupp, att de inte går att paketetera?

Om ni inte redan är så stora att det är självklart att vägen framåt är att serva era befintliga, stora kunder med flexibilitet, utan även skulle vilja göra de mindre affärer, som man utan omfattande arbete med offerter, kan få genom paketering och ”produktifiering”. Kanske går det att hitta avknoppningar i era tjänster, som kan produktifieras och skapa fler affärer?

  • Tänk då ett varv till, utan eventuella skygglappar.
  • Om det inte ger förväntat resultat:
  • Fundera om det är värt att kontakta någon extern kraft, som får försöka. Undertecknad ställer gärna upp om ni inte redan har en relation till någon annan.

Rekrytering av mellanchefer: Två tips

Förutom de rent formella kvalifikationerna, är det två saker jag vill peka på :

  • Värdera förmågor och personliga egenskaper hos kandidaterna med tyngdpunkt på hur de på bästa sätt ska kunna leda och samarbeta med arbetsgruppen ifråga. Prioritera inte bara hur de stämmer med företagets allmänna policy, hur de kan tänkas fungera tillsammans med närmaste chef, sidoställda mellanchefer och högre chefer. Ja det är viktigt, men risken är att ni sorterar bort den som är bäst lämpad för att gruppen ska göra en bra insats. Och det är väl målet med rekryteringen?
  • Det är en fördel att ha en andel internrekryterade chefer. En väl avvägd blandning av kontiunitet och nyheter är bra för de flesta organisationer. Men tänk på att det ofta är problematiskt att placera den Du vill utveckla genom befordran att leda den arbetsgrupp hen redan tillhör. Risken är stor att hen kommer att motarbetas från första dagen, samt att tidigare relationer stör möjligheten till att hen får etablera sin roll och då får sämre chans att göra ett bra jobb som ledare, jämfört med om Du sätter hen som ledare i en annan grupp.