I nedanstående text vill jag en gång för alla slå fast att religion, nyandlighet och annan vidskepelse, är mer ett hinder än en tillgång när vi tillsammans ska sträva mot vårt gemensamma mål:

• Att vår planet ska finnas kvar med liv på. Tills något annat än det vi själva ställt till med, orsakar dess undergång.

Många anser det är självklart att det är mycket viktigt för i stort sett alla människor att få svar på, eller försöka få svar på, ”livets stora frågor”. Att de flesta av dem redan formulerats; ”varför är vi här”,”vad händer efter döden”, ”vad är meningen med livet”, m fl).

Dessutom finns många; med gedigen yrkesmässig erfarenhet och erfarenheter i vänkretsen, som mycket tydligt visar att många av oss, möjligen alla, inte känner lugn och till och med kan få psykiska problem, om vi lämnas ensamma med att besvara dem.

Såvitt jag förstått det är det inte vanligt att ni, varken yrkesmässigt eller privat, träffat någon som jag och därför vill jag gärna berätta hur jag känner:

Jag är tacksam att jag växt upp i en tid och i ett samhälle där jag ”lämnats ensam” med att både formulera och söka svar på de frågor, som jag själv upplever är väsentliga för att leva ett gott och fullvärdigt liv.

Varken samhället, mina föräldrar eller andra som betyder, eller har betytt mycket för mig har presenterat någon lista på ”livets stora frågor” och inte heller föreslagit mig svar eller svarsalternativ, annat än på direkt uppmaning från mig.

Den friheten har gett mig ett stort lugn och gett mig möjlighet att själv formulera och ansvara för att ha blivit ”den jag är”.

För mig har, sedan så länge jag kan minnas av min snart sextiofyraåriga levnad, det mest stressande som jag kan föreställa mig; varit när någon, eller i värsta fall det samhälle som många tycker borde ta ansvar för att vägleda och stödja oss; trycker på mig sin vilja och  värderingar.

Sådant har, lyckligtvis bara tillfälligt, hämmat min kreativitet och min förmåga att välja rätt väg i livet.

Friheten och bristen på vägledning har alltså gett mig lugn och ett rikt liv. Inte oro och stress.

En annan skribent, hävdade mycket bestämt med hänvisning till att det historiskt och på flera platser oberoende av varandra uppstått religioner,som föreslagit svar på i stort sett likadana ”livsfrågor”, att vi som art skulle vara biologiskt programmerade att söka svar dem och att uteblivna svar skulle få skadliga effekter, både för individen och kollektivet.

Själv gissar jag med endast min livserfarenhet som grund, att eftersom vi (och förmodligen fler arter än vad vi känner till idag), fått en förmåga att tänka, analysera och reflektera på ett intuitivt sätt och att det då är naturligt att en hel del av de frågorna och svarsalternativen, dyker upp. Först som intressanta tankekonstruktioner hos de av oss som är fritänkande själar och sedan formuleras som praktiska verktyg för alfahannarna att styra flocken.

Det kan ju ses som att hens resonemang att listan med fördefinierade frågor är en del av vårt biologiska arv, som en ”skapare”, eller evolutionen gett oss,för att bygga fungerande samhällskonstruktioner och att det även skulle gälla idag, samt framöver.

Men det håller jag inte med om. Tvärt om:

I vårt moderna, sekulära samhälle och med den fantastiska utveckling av naturvetenskap och humaniora under de senare seklen som verktyg, har vi givits en historiskt unik möjlighet att tillsammans arbeta för att den här planeten ska vara en bra plats. Både för oss själva och andra livsformer. Lång tid framöver.

Det är inget litet ansvar och vi kan varken som individer, eller som kollektivet ”mänskligheten”, frånsäga oss det. Vår gemensamma utveckling har drivit oss dit. Vare sig vi velat det eller inte.

Det är ett arbete som kräver kreativt tänkande, som måste styras av ”vetenskap, beprövad erfarenhet” och logik. Inget annat.

Då inser alla logiskt tänkande individer att vidskepelse, föråldrade levnadsregler, fördomar,egocentricitet och annan inåtvändhet är destruktivt. Att sådant historiskt möjligen har varit en hjälp för individen och vid vissa tidpunkter kanske även vissa kollektiv , är inte längre giltigt.

Att hämma kommande generationers fria val och kreativitet är förödande för möjligheten att nå vårt gemensamma mål.

Vi som lever i ett av världens mest sekulära länder och där även kunskapsinhämtning på alla utbildningsnivåer är gratis, har som föräldrar ett större ansvar än i stort sett alla andra på vår jord.

Föräldramakten är och har har alltid medfört ett stort ansvar.

Och vi har aldrig tidigare i det här landet, haft så goda förutsättningar att leva upp till det.

Mycket har skrivits om hur man i andra kulturer som en del av de som kommer till vårt land initialt är en del av, begränsar sina anhörigas valfrihet och kreativitet. Men de har inte förstått att vi som levt här i generationer, har ett mycket större ansvar och att de föreslår åtgärder i helt fel ordning:

Vi ska istället för den defensiva metod de föreslår; ”försvara vårt fina samhälle mot de föråldrade religiösa och kulturella värderingar som väller in över gränsen”, utveckla samhället och städa framför egen dörr.

Det är ingen kris på grund av de ’främmandes’ antal på många decennier framöver och ju mer vi utvecklat samhället i positiv riktning, ju mer smakligt blir det för alla i vårt land att ta till sig resultatet av av det.

Att lägga mycket kraft och engagemang på en destruktiv hållning, hämmar vår möjlighet att jobba vidare och städa bort allt gammalt överskottsskräp som begränsar våra barns valfrihet att arbeta vidare mot vårt gemensamma mål.

Därför ska vi som föräldrar inte inom ramen för vår föräldramakt slentrianmässigt begränsa våra barns framtida valfrihet genom att av missriktad välvillighet, ge dem den ’gåva’ , som ett tvångsmedlemskap för minderåriga i en kulturellt eller religiöst motiverad gemenskap kanske skulle kunna uppfattas som. T ex via dop och åtföljande konfirmation av detsamma, som många utan att tänka efter av gammal hävd gör.

Låt era barn själva välja vilka dylika ’gemenskaper’ de ska ingå i då de blivit myndiga. De svar på livets stora frågor, med åtföljande villkor och förhållningsregler, är ingen gåva till minderåriga. Det är bara en begränsning som hämmar deras utveckling mot att bli kreativa kompetenta vuxna.

För att illustrera det tydligare väljer jag ut en av de livsfrågor, som av tradition anses vara en av de mest centrala och där de fördefinierade svar, inklusive villkor, använts flitigt för att styra både barn och vuxna genom tiderna:

”Vad händer med mig då jag dör?”

Att på ett målande sätt beskriva alternativen; ständigt flödande mjöd, grisar som återuppstår efter slakt, evig salighet, harpspelande på moln, obegränsat antal villiga oskulder, eller vad man nu kan hitta på, villkorat av att man gjort som man blivit tillsagd:  – Jämfört med alternativet ”ett rent helvete”, för minderåriga är inte bara grymt mot barnet:

Utan också ett hot mot hela vår planet!

Det mest problematiska med begreppet ”evigt liv efter döden” med fringisar enligt ovan, är att övergrepp, mord, folkmord och till och med utplånande av hela vår jord, inte är handlingar, som diskvalificerar individen från att ta del av dem så länge någon övertygat hen om att det är på uppdrag av en högre makt de utförs.

Och det är inte bara galna terrorister, typ IS som är del av den vanföreställningen. Så låt oss titta på exempel som ligger närmare vår kultur:

I USA är en rätt stor del av befolkningen konfessionella kristna. Och landet förfogar över massförstörelsevapen, som kan utplåna jorden många gånger om. Tänk Dig tre alternativ då vi ska välja vem som sitter i ett mörkt bergrum och just ha fått order att trycka på knappen, med motivation att det föreligger ett stort ISLAMISTISKT hot:

• En djupt troende, som fått lära sig att det är en gudi behaglig gärning att alltid göra det som ’överheten’ ber om och är säker på att komma till paradiset även om hens jordiska tillvaro abrupt avslutas när hen trycker på den.
• En sekulär människa som tvivlar på att det skulle förhålla sig så.
• En övertygad ateist, som är säker på att hens tillvaro är oåterkalleligt slut i det ögonblick hen trycker.

Vem skulle Du välja?

[Ovanstående var från början en sammanställning av kommentarer jag skrivit i många trådar; som handlar om religion, föräldramakt, främlingsfientlighet mm, under lång tid. Och som jag redigerar och kompletterar löpande. Så den version Du just läst, kan ändras imorgon]